Att leva med personer som drabbats av Psykisk ohälsa är en ständig kamp. Att då förstå att i Sverige u dag så växer sjukdomen och fler och fler barn och unga drabbas vilket kommer att ge oanade effekter på vårt samhälle.
När det är i bemötandet som det brister vill jag att vi stannar upp – är det mitt jobb att se denna person där den är? Eller ska jag gå på fest när jag kommer hem?
Jag drar detta långt men det proffsiga bemötandet är på kundens/ patientens nivå – det ska inte förekomma något annat.
Hur ser det ut där du bor? Finns det en öppenhet att tala om Psykisk hälsa eller inte ? Vem är det som tar i det när det gäller ?
Önskar alla en härlig fredag , där vi vågar möta varandras blickar och säga hej!
// Jeanette Gustafsson Liberal feminist @sistersofgoldblog
Sisters Of Gold Blog 